Varför jag började blogga

Kajalpennan skrev ett inlägg om varför hon började blogga och många bloggare har hakat på med sina berättelser så här kommer min.

När jag var liten bet jag på naglarna. Jag kunde inte låta bli. Jag kommer ihåg att mamma tjatade på mig att sluta men det gick inte. Det såg ut som hej kom och hjälp och jag var absolut inte stolt över mina stumpar till naglar. Rätt var det var så slutade jag. Inte tack vare” stopp och väx” utan bara rätt upp och ner. Jag tror det var i gymnasiet som jag började köpa nagellack och jag älskade att måla naglarna och detta höll på i något år. Sedan slutade jag med det. Inte vet jag varför. Under flera års tid gick jag med omålade och ofixade naglar. De såg både tråkiga och torra ut. Så här i efterhand har jag svårt att förstå det.

Jag kommer ihåg när Make Up Store kom till Borås någon gång i början på 2000-talet. Då började mitt intresse för smink men naglarna var fortfarande bortglömda. I och med mitt intresse för smink ville jag få mer inspiration och för några år sedan började jag leta bloggar med make up o.s.v. Gissa vem jag hittade först! 🙂 Sminkan, såklart! Både Sminkan och Emma inspirerade mig mycket och jag började även läsa bloggarna i länklistan. Jag hittade massor av fina bloggar men de bloggar som började fånga mest intresse var nagellacksbloggarna. Sminkan visar ju som vi vet även massor av lack och jag började förstå tjusningen.

Jag hade köpt några fåtal lack på Tradera. Bland annat nåt sånt där OPI och China Glaze. Aldrig hört talas om tidigare. 🙂 Tänkte bara att jag skulle ha ett svart lack på julfesten med jobbet. Ja, det var nog så det började. När jag såg alla dessa färger på lack fick jag mersmak. Letade runt efter bilder på lack, skrev önskelistor och beställde sparsamt. Vågade till slut mig på att beställa från USA. Wow, när första paketet kom. Det var ju julafton.

Att lacka med vackra lack och sedan få respons från sin omgivning, hur brukar det gå? Sådär va? Min sambo fick frågan varenda gång jag lackat med ett nytt lack; Fint va? Jag viftade med mina nylackade naglar framför hans ansikte och han bara; Mmm. :/

Ok, jag behöver få utlopp för mitt intresse. Jag vill diskutera med andra nördar som förstår lyckan med glassflecks i den där unika färgen, lacket utan brushstrokes som trots allt är ett metalliclack. Eller det där fula lacket som man måste ha bara för att det har ett roligt namn. Eller när nya kollektioner är på gång. Jag blir alltid lika exalterad. 🙂

Det var nog lite impulsartat, starten av ClawsInColor. Det bara kom som en snilleblixt, JAG kan ju starta en egen blogg! Jag bara startade upp utan mål eller planering. Jag hade nog inte ens några bilder när jag började och när jag väl fotade blev det verkligen inte bra men det var roligt. Jag lackade inte bara naglarna utan jag kunde visa andra och skriva av mig om hur vackert det var eller hur eländigt det var att måla med. 🙂

Jag har aldrig känt att jag måste bli stor. Det är klart att jag blir glad när jag ser att det varit extra många läsare hos mig men det har inte varit ett måste. Jag ser det som en hobby och vill givetvis att det ska vara roligt att läsa mina inlägg. Det går säkert att bli en stor blogg men då krävs det otroligt mycket tid och jobb med bloggen och tid växer ju inte på träd. Jag är så imponerad över de bloggar som sprutar ut inlägg. Det ligger mycket jobb bakom det!

Nu har jag bloggat i snart två år och det blir bara roligare. Det är inte varje dag det känns roligt att blogga men då bryr jag mig inte om att blogga och tar det när lusten faller in istället.

 

English: This is a post about why I started this blog. Kajalpennan did write about why she started and other blogs have done the same. I write shortly because I’m not that good at english. 🙂

I felt that I was the only one in my acquaintance that was totally into the nail polish thing. No one did bother about my new polishes and everyone thought that I was kind of crazy when I bought new polishes all the time. To get in touch with others like me and have the opportunity to write about all different polishes and show my pictures I started ClawsInColor. I didn’t have a plan or anything, I just started my blog and I have never regretted that. It’s fun and relaxing and I hope I will go on for a long, long time. 🙂 

 

 

13 reaktioner på ”Varför jag började blogga

  1. Pingback: Varför jag började blogga | TotalBeauty

  2. Pingback: Varför jag började blogga » Kajalpennan

  3. Haha jaa…respons ja! Varför lyckas jag alltid bli fanatiskt intresserad av grejer ingen i min omgivning är det bittersta intresserad av….suck. Kul post!

  4. Pingback: Varför jag började blogga… « Bjooti – Sminkblogg

  5. Vad roligt det var att läsa detta!
    Jag själv har alltid bitit på naglarna fram till för några år sen, kring studenten kanske. Nu kämpar jag mot att pela på mina ständigt torra nagelband 🙂
    Förra året var jag i USA och gick på mani-pedi ”bara för att” och när jag kom hem var jag tvungen att köpa det fina OPI-nagellack som ett minne. Efter det började jag kolla runt på nätet och din blogg var en av de första nagellacksbloggarna jag hittade! Nu följer jag en himla massa skönhetsbloggar, men din är alltid den första jag kollar efter bland uppdaterade bloggar på bloglovin 🙂
    Tack för en superbra blogg!! 🙂

  6. Åh vad jag känner igen din beskrivning av din sambo! Precis sådär är det: man är exalterad över ett superläckert lack, viftar för fullt med händerna framför man och barn (har två söner, 10 och 14 år=måttligt intresserade av mammas nagellack…) och enda reaktionen man får är ”mhm…”. Har ingen som delar mitt nagellacksintresse, har heller inte kommit mig för att blogga, men tur ändå att det finns så många nagellacksbloggar man kan känna gemenskap i! 🙂

    • Vad skulle man göra utan alla bloggar som bloggar om det man själv tycker är intressant? Älskar att läsa andras inlägg och kika på bilder. Man behöver dela sitt intresse med någon. 🙂

  7. Vad roligt att läsa din historia, och vad kul att vi har inspirerat dig! Och du, jag tvingar fortfarande min sambo att säga att mina naglar är fina och att välja det finaste lacket när jag har köpt nya lack:) Finns det ett genomskinligt med så väljer han det *suck*.

  8. Kul läsning! Jag tycker det är en jättebra attityd att bloggen är till för att du ska ha kul, ingen press. Så försöker jag också tänka!
    Jag har i alla fall två ivriga supportrar hemma, mina två tjejer, 6 och 8 år gamla. De har för länge sedan kommit överens med varandra att de ska dela på mina lack när jag dör ;-p

Kommentarer gör mig jätteglad! Jag läser alla kommentarer men har kommit på att jag har svårt för att hinna med att svara på alla. Direkta frågor kommer jag att prioritera. Tack godingar!